Så har man då tömt kroppen på några deciliter blod igen. Och belönats med en vacker kornblå swedish grace kopp utan öra. Jag älskar de där kopparna. De är vackra att se på , goda att dricka ur och de påminner om att det är lätt att göra en liten, liten insats.
På nåt sätt är de där muggarna väldigt viktiga för mig. Jag skulle väl rimligvis kunna gå och köpa mig en trave, med öron, i vilken butik som helst. Men de här betyder mer än så. Går en sönder gör det ont i mig...
