Ljuskransen framme

I kväll har vi varit ute och firat av en kollega som slutar på fredag. Han var den som anställde mig en gång i tidernas begynnelse så det kändes viktigt att vara med. Jag har liksom följt honom i alla år.

Därför (skönt att ha nåt att skylla på !!!!) blev det ingenting julat här i kväll heller. Jag kommer aldrig längre än till tvättkorgen och diskbänken. Det händer nåt magiskt där. Som guldbyxorna - det tar aldrig slut.

Men nu kom jag på tricket. Plockade fram min krans som jag prydde med enljusslinga för en massa år sedan och ställde den på skänken i matsalen. Och voila: Lite julstämning infann sig direkt. I morgon ska jag nog köpa lite doftljus med jullukt, det borde väl finnas typ kanel och pepparkaka. Då behövs det inte så mycket mer sen!

Han är en lycklig man

För en vecka sedan firade vi givetvis Lucia på dagis. Upp i ottan. Koka kaffe åt ett helt regemente, få sonen att funka trots den tidiga timmen, slå in presenter till fröknarna och så iväg. I år gick påklädningen lätt. Lilleman var överlycklig över pepparkakshatten som maken gjort (den har minst tio år på nacken och tillverkades när en av storkillarna var pepparkaksgubbe som liten). Inget bråk alls den här morgonen alltså (minns med ångest förra lusse då Lilleman ville vara spiderman och hans elaka mor tvingade på honom tomtekläder).

De sjöng fantastiskt bra och stolta föräldrars ögon tårades och medföljande publik höll god min trots att ungarna i stort sett skrek rakt ut! Ja, det är ett riktigt spektakel det där lussefirandet. Vid det här laget kan jag räkna in MÅÅÅÅNGA lussemornar. Undras om det blir guldstjärna i himlen för det???