Inspirerad av vännen A så gjorde vi tacotårta till kvällsmat. Lilleman var eld och lågt när jag pratade om det i bilen på vägen hem. Han hörde väl bara ordet tårta och slickade sig om munnen och byggde upp värsta förväntningarna. (Kommer i sammanhanget att tänka på en historia jag fick berättad för mig när jag var på kurs för några år sedan. En av kursdeltagarna hade pratat med man och barn på kvällen och kom tillbaka till resten av gänget och berättade, med en djup suck, att hemma hos dem serverades det tårta till kvällsmat när mamma var borta. Prinsesstårta... Och det var väl säkert nåt sånt lilleman hoppats på.)Så döm om hans besvikelse när jag plockade fram köttfärs och grönsaker och ost...
Men lika besviken som han blev till att börja med - lika nöjd var han när han väl börjat äta. Kan varmt rekommenderas som en liten nytändning på den gamla beprövade tacosen.
