fredag 19 oktober 2007

A rising star

Kolla in den här killen. Snacka om musikalisk.

Jag säger: Fetbra

Åhå vilken liten älskling. Se upp för dörrarna. Jag säger bara: Fetbra.

Taxin har åkt

Nu har taxin kört klart för i kväll. Ett glas rött är upphällt och äldste sonen har uppmanats att ta bussen hem i natt.
Jag ska ladda dvd:n med Se upp för dårarna. Vet att åsikterna går isär om den. Men jag vill se. Och bilda mig en egen uppfattning.

Sen ska jag sova. För att få vakna av mig själv. Och inte av den där förbannade väckarklockan som jag har i min telefon. Den får styra mitt liv alldeles för mycket. Så över helgen får den ledigt!
Over and out.

Skål!

Ännu en dag...


I dag har jag varit virrig. Och okoncentrerad. Och fnittrig.
Det har varit en bra dag. En sån där som kanske inte etsar sig fast i minnet, men som ändå sällar sig till en helhet som påminner mig om att det är gott att leva.
Har njutit av jobbet, av mina barn, av lunch med M, av ett samtal med mamma.
Och allra mest: Av min älskades röst. Från Kuala Lumpur. Snart är han hemma igen. Jag längtar så. Var tvungen att gå in i fotoarkivet för att titta på honom. Ibland minns jag knappt hur han ser ut. Jag minns bara vem han är.
Här ligger han och latar sig. Poolen är på sjätte våningen på hans hotell. (Men mestadels jobbar han. Enligt rapporterna hem så blir det nästan dygnet runt jobb. Men ska vi tro honom - med Kuala Lumpur för fötterna vem skulle jobba då???)