Faller som käglor

Förkylnings-influensa. Eller vad fasiken ska man kalla det? Den är envis i år. Var och varannan människa blir sjuk. En kollega hade varit på kalas med 17 andra i helgen. Nu ligger 8 sjuka.

Maken ligger för ankar sedan i söndags. När han äntligen behagar hålla sig hemma en vecka så har man knappt nån glädje av honom på kvällarna... Han är ynklig, febrig, hostig och allmänt hängig. Men så av nån märklig anledning ville han att nåt skulle hända när jag kom hem i dag. "Vi kan väl åka iväg med soporna (vi sorterar ju allt vi äger och har så det blir ju mängder i sorteringskärlen). Bara så nåt händer"

Yes! Precis vad jag längtar efter när jag kommer hem. Not.

Jag lyckades avstyra tippen.
Det blev en tur till coop istället. Och maken blev nöjd!

C:s mage hörde av sig

Gravida C ringde i kväll. Och berättade om sitt tillstånd, om sin fina mage och och sina förväntningar inför långfredagen då det är beräknat att komma ännu ett litet barn till familjen.
Det är fantastiskt med dessa barn som kommer till världen. Alla förväntningar och all kärlek som de för med sig. Minnena av hur man själv kände poppar upp vid ett sånt här samtal. Storkillen nummer ett som kom i säte, mellankillen som dök upp 13 månader senare i ilfart och lilleman som kom tio år senare på 09.00 blankt. Minnet är kort många gånger, men när det gäller ens graviditeter och förlossningar så är det ofta glasklart. Märkligt.
Nu ska jag upp och inventera vinden för att se vad vi har kvar i babyväg. Mycket är skänkt, men nån bilbarnstol, resesäng och tripp-trapp-stol kan jag säkert hitta.

Ibland är det tomt

I dag är huvudet tomt.
Varsågod, jag bjuder på den, för den som vill göra sig lustig över mitt normala tillstånd!

Men jag kan trots allt konstatera att måste-listans översta punkt är åtgärdad. Present är införskaffad!!!! Jippi!!!!
För att fira det gick vännen M, lilleman och jag på fik efter jobbet. Görmysigt lite kyffe med världens godaste latte, och världens godaste kladdkaka - enligt lilleman. En guldstund innan M:s buss gick hem. Och lillemans mage blev nöjd. Kanske inte världens smartaste av en mamma att bjuda på värsta kalorifikat strax innan kvällsmaten. Men jag tycker att det må vara hänt. Det går inte att vara så jäkla redig jämt.

Helger

...de har en förmåga att bara rusa förbi.
Jag förstår det inte.
Säg att man kommer hem på fredagskvällen vid sex, typ. Sen varar helgen fram till sex på måndagsmorgonen. Det är 60 timmar. Alldeles fria att använda till vad man vill. Vad borde man inte hinna på 60 timmar? Ta långa promenader, träna, laga god mat, hitta på mys med ungarna, få tid för sig själv, lösa melodikrysset, ligga kvar i sängen, lägga sig tidigt, sova länge, gå på fest, jobba lite om det behövs, gå på stan och shoppa, se nån bra film....
Men vad hinner man?
Oftast eller alltid ingenting.
Nu i helgen var det ju kalas och det tog ju av förklarliga skäl en del tid i anspråk. Nästa helg är det fest igen.Lördag kväll. 40-årsklalas. Får se till att göra några flugor på smällen och få in lite annat på schemat i samband med det.

Dessutom har jag ågren över att vi inte hittat på nån present. Jag hade bokat stand-upp för oss åtta som går ihop. Men sen kunde inte alla som skulle med - så vi måste tänka om. Och min hjärna står stilla.

Några idéer? En helg på österlen? En spadag med bara tjejerna? Ett smycke? En brakmiddag på lyxkrog? En fixardag i deras trädgård?
Jag är tom i huvet!

Vilket kalas!

Vi slet som djur in i det sista. Och undrade vad sjutton vi gett oss in i. Det ligger rätt olämpligt i tiden, tyckte vännen M medans hon gjorde drinktilltugg, bar stolar från vinden och sminkade sig. Jag kunde knappt andas av stress och höll tyst med. Hur dum får man va som drar ihop så mycket folk när livet går i raketfart?

Hur som helst: Det blev en kanonfest! 22 kvinnor kom. Många för varandra, och för oss, helt okända. Lite trevande med välkomstdrinken först. Sen mer och mer prat. Vi körde vår vem-är-jag-lek. Vi hade formulerat en mening om var och en. De fick dela upp sig två och två i par med en okänd. Och sen gick de runt och frågade ut varandra och ljudnivån steg. Det blev så lyckat.
Sen blev det värsta buffén. Alla hade med sig mat och vin så det räckte och blev över.
De första droppade av vid två och vi som var sist kvar upp drog i säng vid fyra.
Behöver jag säga att jag varit lite seg i dag?

Redan i går kväll väcktes tankar på att göra om det. Minst en gång i månaden, tyckte nån. Och gärna här hos mig...

Välkomsdrink och festförhöjare

Det blir nog en sån här till tjejerna när de kommer.
Ska bara försöka hinna
till bolaget...


2 cl Bacardi Grand Melón
1 cl Cointreautranbärsjuice
Skakas och serveras
i kylt martiniglas,
garnera med melonskiva.

På G...

Här ser ut. Jag fattar inte varför ingen håller ordning i det här huset under veckorna.
Har just tillbringat nån timme med att röja. Nu har jag gett mig på sofforna med rakhyvel. Ja, det är sant. Yllesoffor noppar sig. Åtminstone gör våra det. De ser för eländiga ut emellanåt. Högsta kvalitet sades det när vi köpte dem. Pyttsan.
Nästa gång får det bli soffor med galonklädsel. Bara att ta disktrasan och torka av.

Nyttig frukost...

Väcktes av lilleman som fixat frukost.
Nere i köket hade han dukat fram varsin knäckemacka (utan pålägg) och en hög med nachochips. Alles.
Han var stolt som en tupp och blev ännu lyckligare när både jag och maken överlät våra chips på honom.

Fredagsmys

Pratade fredagsmys på jobbet. Här är mitt: En dry martini gjord av maken. Alltid lika himmelskt gott.
I övrigt: Aptrött. Jag orkar inte tänka en redig tanke, duka av efter mig när jag ätit eller städa huset inför i morgon. Jag vill bara sooova.

Dagens tre bästa:
1. Att jag inte somnat tidigare på dagen.
2. Att jag kom levande i mål den här veckan.
3. Att det finns en säng som väntar på mig.

Jaha, så kul är jag i kväll.
Ingen som känner nån sorg över att inte få träffa mig när jag är i det här skicket va?! Jag är nog jävligt olidlig.

Tjejer, ååå tjejer!

På lördag smäller det. Stor tjejfest som vännen M och jag anordnar. Vi har bjudit in en massa vänner på varsitt håll och bett dem ta med sig varsin kompis. Bara tjejer. Vi blir runt 30 och det är alltså en jäkla massa folk som aldrig träffat varandra. Det börjar bli lite nervöst. En av brudarna har berättat att hennes kompis avbokat ett möte i Italien för att kunna vara med.... Nu måste det ju bli såååå himla kul för att det ska vara värt det... HJÄLP!!!!

Planerar bland annat en lära-känna-varandra-tävling. Vem är jag? är frågan. Ett av påståendena är: Lärde känna Anneli i en klädkammare i mitten av 80-talet. Hon var halvfull, galen och utklädd och jag undrade vad det var för en idiot jag stött på.

Jag duger inte längre

Inte så att man kan kräva evig kärlek av någon. Men sina barn har man ju ändå lite förväntningar på vad gäller den grenen. Men i dag fick jag av lilleman veta att fröken på dagis är bäst. Så pass mycket bättre än mig att han vill ha henne till mamma. Jag kan få börja jobba på dagis, om det är så att jag vill fortsätta träffa honom. Det är tacken!

Argumentet som gav fröken fördel var att hon är så snäll. Okej, jag köper det bättre än senast vi hade den här diskussionen. Då fick jag veta att hon är mycket sötare än jag... Tacka f-n för det. Hon är ju minst 20 år yngre än undertecknad...

One man down

Blodvite. Gråt och tandagnissel. Lilleman sprang rakt in i en dörr och spräckte sitt ögonbryn.

Nu har han baddat med is och vi har tejpat såret.

Han sällar sig till skaran av bröder med sönderslagna ögonbryn. De är syskonlika på mer än ett sätt, de här grabbarna.

Minns ni de små killarna som jag längtade efter?

Så här ser de ut nu.
Så här så de ut för ett halvt liv sedan!

En våt dröm för en organisatör

Maken jobbar med effektiviseringar och undanröjande av onödiga tidsfällor till vardags. Hemma är det alltid mycket svårare att få till det trots att han alltid älskat lådor och lappar.

I helgen tog vi tag i köksskåpen. Så nu har allt fått en plats, en låda och en lapp.

En dröm.

Även för mig som inte är den ordningssamma typen.

Längtar...

Storkillarna är på var sitt håll den här helgen. E är i Kläppen och åker snowboard med en kompis och sin snowboardförening. K är i Stockholm. Tog bussen i fredags med en kompis för att gå på muf-fest.

Hemma sitter mamman och längtar och undrar vart livet tog vägen. På bilden är de åtta och sju och nu har hunnit bli mer än dubbelt så gamla. En dag är den här tiden helt förbi - och de kommer inte ens hem när helgen lider mot sitt slut. Jag kommer att sakna dem så!!!!!

Ordning och reda

Äntligen så ska jag få ordning på mitt liv. Fick för några dagar sedan min specialdesignade lilla almanacka från det här stället.
Trevligt bemötande, kul idé och snabb leverans och en skitsnygg personlig ordning och redahållare!
Min är brun. Förvånade?