Dagens tre

1. Tidig morgon med lilleman i sängen bredvid. Dagen började med djupa samtal om existens och kärlek. Det var lätt att gå upp och jag kände mig utvilad - trots att kroppen bär på värsta förkylningen med feber och en släng av bihåleinflamation (ni skulle se mitt SNOR!!!!!)

2. Promenad i regnet. Ja, blir det ingen promenad i solsken så får man väl välja den då det regnade. Det var friskt och skönt. Lilleman cyklade och vi mådde så gott när vi kom hem till frukosten.

3. Brasmyset. Tre söner är en gåva. (Vissa dagar gör de mig vansinnig och får mig att längta BORT...) I dag har de bara varit för gulliga. Torkat mina tårar när jag gråtit en skvätt och visat att det är helt fantastiska att ha i huset!

Höstkväll framför brasan

Det är det här som är det ALLRA bästa med hösten (förutom alla vackra färger utomhus och de underbara dofterna och de stilla regnen...).

Storkillarna riggade brasa i vår återintagna gillestuga och lilleman och jag gräddade bröd och fixade oboj och te. Stunder att spara till dagar då det känns tungt.

Till och med hunden njöt - ni ser väl henne lite till höger om lilleman?

Höst och clematis

Klippte ner min gamla och satte dessutom en ny clematis tidigare i somras. Men de har inte riktigt velat vara med. Det kom ohyra på dem och jag har nästan trott att det var helt hopplöst att få nytt liv i dem. Men se - nu blommar det!

Gillestugan höll på att ta död på mig...

Så idag har jag lagt några timmar på att röja undan allt som påminner om en byggarbetsplats. Det såg ut som hej kom och hjälp LÄÄÄÄNGE och det är bara att inse att inget kommer att bli gjort ännu på ett tag.

Så jag skred till verket med dammsugare, svabb, överkast, vår matta som flyttat hem igen och lite lakan och en häftmaskin. Väggen längst ut till vänster är bara reglar och cement eftersom vi var tvungna att riva en del panel i somras när vi gjorde om ytterväggen och åtgärdade fuktskadan. När vi var i Frankrike en gång och hyrde ett hus så hade de tyg på väggarna... Vi tyckte att det var skitfräckt då - så varför inte här hos oss. Sagt och gjort - lakanen häftades fast på väggen.

Voila!

Nu kommer jag att överleva - mitt hjärta behöver inte må dåligt så fort jag går ner här nere. Kanske jag till och med ska ta och se en film framför brasan i kväll...

Så här såg det ut i somras när det fortfarande var någorlunda ordning. Tänk dig brädor, rookwooll, spik, bröte och skit... i mängder.... Utöver de kala väggarna...

Tillbaka efter en vecka i Turkiet

Visserligen har vi hunnit vara hemma i några dagar - men på grund av sjukdom och annat elände så har jag inte hunnit ta mig in på bloggen förrän nu. Visar några bilder från en härlig heldag i bil som vi hade ute på landsbygden och uppe i bergen. Det var ett fantastiskt äventyr då vi fick se mycket.
Badbilder kan jag visa en annan dag.

Ordning och reda - del ett

Jag lovade ju mig själv lite ordning och reda.
Och jag har faktiskt tagit i tu med det i helgen. Lådan i köket - röjd. Korgen i köket - röjd. Översta lådan i byrån i sovrummet - röjd. Och på väggen i köket - en anslagstavla för lappar, lite mem för handling och TO DO:s.
Så nöjd!
Nu gäller det att fortsätta på den inslagna vägen. Men jag kanrapportera att efter att ha gått upp klockan fem i morses (JOOO det är sant) så är jag helt död i kväll. Jag får vara nöjd om ajg orkar att fixa köket.

Gaaahhh och pannkakor

Datorstress. Finns det något värre? Jag är inte gjord för att klara av det. Det kliar i hela kroppen och jag blir alldeles stirrig när datorerna B A R A T A R D E T S Å Å Å Å L U G N T. Först på jobbet och så nu hemma.

Det blev pannkakor till kvällsmat. Nyttigt va? Lillebror fick välja och då fick det bli så. Vi åt dem med keso och tacosås (och så sylt och socker så klart). Snacka om att lillebror var nöjd. Under tiden som vi stekte dem ville han smaka. Men elaka mamman sade nej. "Ah, men mamma" försökte han då "det var ju faktiskt jag som kom på att vi skulle göra pannkakor".

De som tror att elaka mamman gav med sig sträcker upp en hand...

Morgonstund har...

Jovars, det är rätt gott att komma upp på morgonen. Men man behöver väl inte överdriva?
I morses vaknade Lilleman, maken och jag tio över fem...

Maken skulle ju upp i de krokarna, så honom gjorde det inget. Men Lilleman och jag...

Men jag gick upp. Fixade frukost, åkte och hämtade ut pengar och tog ut hunden. Nu sitter jag här och har all tid i världen. Det känns faktiskt riktigt lyxigt.
Lilleman däremot börjar krokna vid det här laget och klagar på att han är för trött för att äta frukost, så det kanske inte är nån god idé att göra morgnarna så här tidiga allt för ofta.

Korgen - fick vi inte

Lördagen gick i sakta mak. Solen sken och vi satt ute och fikade. Regnet öste ner och vi hukade oss inne. Hunden sprang och gömde sig när vi försökte locka ut henne...
Skulle åka till vännerna M och T som köpt hus som de renoverar. Vi packade en fikakorg och ringde och sade att"Nu kommer vi". Men icke- då hade de redan huset fullt och vi bestämde att ses senare på kvällen. Så vi fikade upp det själva i solen på baksidan.

Dagens tre

1. Myntate. Grannen odlar mynta och i dag fick vi en påse att prova. Tanken var att 16-åringen skulle få det för sin förkylning - men 15-åringen och jag har också slurpat i oss. Sååå gott.

2. Föräldramötet på dagis. Först och främst för att det är avklarat - det brukar vara rätt trista tillställningar. Men dessutom för att det faktiskt var både trevligt och givande. Fröknarna är helt fantastiska. (jo, jag sade ja till att bli klassförälder. Efter en lång stund av tystnad när frågan ställts såg jag hur min arm flög upp. Det fanns typ ingen återvändo...)

3. Min bok. Jag tar en stund då och då och påminns om att läsningen har följt mig genom hela livet. Det fungerar som avslappning. Jag glömmer allt annat då.

Pressad i tinget

Usch och fy. I dag var jag i tinget. 16-åringen var kallad dit för att höras om skadeståndskraven för den stulna mopeden. Men vi vägrade att låta honom gå dit och ringde och sade att en målsman kommer i stället.
Kände mig ensam och liten och ynklig och ANKLAGAD. Rösten stockade sig, jag blandade ihop årtal och hjärtat höll på att hoppa ur bröstet på mig.

Det slutade med att jag fick några hundralappar i handen och fick traska ut innan målet var avklarat. Jag vet i nuläget inte hur det gick - men det verkar inte som om vi får ett öre. Killen åtalades för olovligt brukande och kunde inte bindas till stölden och hans advokat var torr och tjurig och ville inte gå med på nåt. Tror jag. För jag fattade inte ens hälften av vad som sades där inne i rättssalen. Snacka om fikonspråk.

Tisdagstema NÄRA

Gillar man varandra vill man inget hellre än att komma riktigt NÄRA.

Jag är hans bästa tjej

Lilleman klappade mig på kinden när vi sade gonatt. "Du är min bästa tjej", sade han. Du och NN och XX och LL. (Tre av hans favvofröknar på dagis). Jag tackar och bugar som får sälla mig till den skaran. Men undras om jag ska bjuda dem på att de står lika högt i kurs som jag...

Oordning och kaos

Skenet bedrar.
Jag ÄR en jäkel på att snabbt röja undan, fixa ytan, få det att se röjt ut. Men under ytan - där gror stöket. Jag försöker, försöker, försöker - men det är ju så förbannat tråkigt att plocka allt i riktiga högar, sätta in i pärmar, ordna upp tillvaron. Har till och med, i nåt tillstånd av "nu-JÄKLAR-ska-jag-bli-en-BÄTTRE-människa", köpt lådor och förvaring för att bringa ordning i mitt stökiga liv. Men vad hjälper det.

De senaste veckorna har jag, och stackars maken som dras med i mitt stök - trots att han är typen som vill märka alla hyllor, alla lådor, alla skåp för att veta att VAR SAK HAR SIN PLATS- letat efter pass. Vi har inte sett röken av dem sedan vi kom hem från Island i våras. Och har ju inte heller behövt dem. Men nu har vi letat oss fördärvade. Låda ut, skåp in. Om och om igen.
I söndags kväll gav vi upp. De fanns INGENSTANS.

Men så ikväll tänkte jag: Bara en runda till. Letade på samma ställen, i samma högar. Och DÄR, där låg de.

Så nu har jag bestämt mig: Jag ska lägga en stund varje dag på att rensa ÖVERALLT. Sätta in viktiga saker i pärmar, som ska märkas. Slänga oviktiga saker. Bära upp på vinden sådant som behöver sparas lite längre tid. Och så vidare.

Håll tummarna för mig. Jag nästan dör av tristess bara jag tänker tanken. Men den här gången ska jag lyckas.

Hösten för 1 och 2 år sedan

På dagen för ett år sedan och på dagen för två år sedan.

Tog mig en tur bland mina gamla bilder igen och kunde konstatera att vädret var sagolikt vackert för både ett och två år sedan.

Tänkte först att jag skulle lägga lite energi på att beklaga mig över hur det är i år. Men så slog det mig att gårdagen var helt fantastisk. Jag låg till och med ute i bikini en stund. Det kommer jag att ha glömt om en vecka om jag inte skriver ner det nu. Så nu är det gjort - sparat för all tid.

Aj, aaj, ajj

Fy för bövelen. jag har så ont i magen att jag knappt kan sitta upprätt. Fick plötslig kramp och känner mig helt svullen. Vafalls? Jag håller väl inte på att bli sjuk?
16-åringen har ju varit sjuk så varför inte jag?

Gick för övrigt en härlig långpromenad med 15-åringen nu i kväll. Mycket gott kommer ut av en sån promenad - inte nog med att både jag och hunden mår bra av att röra på oss. Man får en del förtroenden också och kan föra ett samtal på en väldigt avslappnad nivå med herrarna som är på väg in i vuxenlivet. Det är härligt!

Näe, min mage dödar mig (eller hur säger man på svenska?) Jag måste gå och lägga mig. Borde väl se till att avsluta den tredje och sista Stieg Larsson-boken.

Underbara lördag

Ingenting, absolut ingenting inbokat. Och ibland kan det vara en sån befrielse.
Lilleman vaknade torr och fin - för första gången i sitt liv hade han inte kissat påsig. Vi hade lovat en tur till leksaksaffären den dag det gav resultat att sova utan blöja. Så på förmiddagen bar det iväg. Jag tror vi tillbringade nästan en timma i leksaksaffären innan den lille herren hade bestämt sig. Men till slut blev det en radiostyrd bil som har gått varm sedan vi kom hem.

Sen blev det sushibuffé med hela familjen. Åh, alla åt som hästar och njöt av mat och samvaro.

Utöver det:
Sex maskiner tvätt, nyklippt gräsmatta, städa tvättstuga, dammsuget vardagsrum, dammsugna soffor, nybäddad säng, fika på filt i trädgården, fixad ventilation...

Nu är lilleman och mellankillen på bio och ser Shrek tre. En stor dag, som sagt.
Jag håller på med kvällsmaten som ska ätas innan fotbollen börjar... Maken är lite kluven vilket lag han ska hålla på - det blir nog danmark avslöjade han - livet blir lite lättare för honom på jobbet om de går vidare.

Själv håller jag på Anders Svensson!

Dagens tre bästa

1. Solen. Vilken skillnad det gör. Det blir lite lättare för den trötta själen, den flyger lite, lite högre!

2. Pratet med min man. Vi hade ett härligt samtal som kändes bra ända in i hjärteroten. Jag älskar honom så.

3. Telefonsamtalet med min bror. Två gånger på två dagar. Det är bonus för en storasyster. Älskar honom också.

Jag har blivit med olivträd

Jag har en gång tidigare i livet ägt ett olivträd. Det är nåt speciellt med den växten. Grov, skir, ljusgrön, mörkgrön, ståtlig...Allt på en gång.
Mitt förra olivträd valde att döden dö i en mörk hall. Det ena bladet efter det andra föll av tills det inte fanns någon återvändo.

Nu hittade jag ett nytt träd för halva priset (nu blir nog maken glad på mig om han läser det här)- säsongen är ju typ över och jag hade gett upp tanken på att få ett före nästa sommar. Men så stod det bara där och väntade på mig - övergivet i utkanten av en utomhusförsäljning. Trädgårdsmästaren trodde mycket väl att det skulle kunna överleva inomhus - eftersom hallens fönster ligger i söderläge.

Håll tummarna nu. Annars får väl den här lilla rackaren flytta utomhus till våren.

Tacopaj - en besvikelse och en höjdare...

Inspirerad av vännen A så gjorde vi tacotårta till kvällsmat. Lilleman var eld och lågt när jag pratade om det i bilen på vägen hem. Han hörde väl bara ordet tårta och slickade sig om munnen och byggde upp värsta förväntningarna. (Kommer i sammanhanget att tänka på en historia jag fick berättad för mig när jag var på kurs för några år sedan. En av kursdeltagarna hade pratat med man och barn på kvällen och kom tillbaka till resten av gänget och berättade, med en djup suck, att hemma hos dem serverades det tårta till kvällsmat när mamma var borta. Prinsesstårta... Och det var väl säkert nåt sånt lilleman hoppats på.)
Så döm om hans besvikelse när jag plockade fram köttfärs och grönsaker och ost...

Men lika besviken som han blev till att börja med - lika nöjd var han när han väl börjat äta. Kan varmt rekommenderas som en liten nytändning på den gamla beprövade tacosen.

För ett år sedan

För ett år sedan såg det ut så här i mina krukor. Det känns som en annan värld, en annan tid, ett annat liv.

Nu står där sönderregnade sommarblommor som aldrig riktigt fått en chans. Och jag känner inte för att sätta fingrarna i den blöta jorden.

Nu håller vi tummarna för att vädergudarna är med oss till helgen så att krukorna kan få sig en omgång och den stackars hummlen som jag köpte i somras kan få komma ner i jorden innan den är alldeles söndervissnad.

Guldstjärna till mamman

I dag har hon:

INTE skrikit på sina barn för ingenting (trött men glad - då blir det gärna lite lättare att leva)

Läst gonattsaga (det gör hon för övrigt nästan varje kväll - men dåliga dagar så glömmer hon bort att hon gör nåt bra...)

Lagat god och närande mat (igår blev det hamburgare på Sibylla... det ger inga stjärnor va?)

INTE skällt om datorer, stökiga rum eller odiskad disk (det händer ju ändå ingenting och i dag valde hon att inte kriga)

Betalat sina barnvaktsskulder (nyrika tonåringar är alltid lättare att ha att göra med)

Och nu ska hon koka te och bjuda på toblerone (godis får varje tonåring på rätt köl. Ett billigt men väl fungerande knep)

Ljus i mitt hus

Riktigt ruggig dag. Med kyla och regn och blåst. Tog lunchen till att införskaffa ljuvligt doftande ljus som nu står och brinner lite runt om i huset. Då blir det lite lättare att klara av att man känner sig rösen och trött. När jag vandrade omkring i butiken och nosade på ljus, tittade på vackra blommor och fina kuddar och allsköns pryttlar som ingen människa behöver - men som man alldeles kan längta ihjäl sig efter- kände jag att en sån butik skulle jag vilja ha. Nån gång längre fram i livet när jag gjort klart allt annat jag vill..
Pratade med lyckliga husägarna M och T som fick sin nyckel i söndags eftermiddag. Nu är de i full gång. M ska på kurs några dagar nu - gissa var hon hellre vill vara?

Välkommen till en dag i paradiset

Möttes av en kollega som full av energi ropade ut ”Välkommen till en dag paradiset”.
Gode gud ge mig kraft att tänka positivt. I dag är jag TRÖTT.

Alla andra...

Gomorron M. Gomorron M. Gomorron M. Så fort vi kommer in på dagis börjar vuxna hälsa från höger och vänster på Lilleman. Med hans RÄTTA namn.
Va? Är det BARA jag som inte vet vad ALLA barn på dagis heter? Jag får ångest snart.
I dag var det en av papporna som hälsade på Lilleman med namn som förvånade mig mycket. Just den pappan hade jag faktiskt trott om att leva i en helt annan värld, där knappt hans egna barn existerade. Så gissa om jag blev förvånad.
Jag får nog beställa skolkatalog för alla avdelningar och sätta mig hemma och plugga!

En dålig mamma

Ibland tror jag att jag är en rätt vanlig mamma. Men i kväll vet jag att jag är en dålig morsa.
Jag har liksom inget tålamod. Fyraåringen har basunerat ut sitt ogillande om att få sova själv i snart en timme.
Jag blir galen.
Ibland så hulkar han lite och torkar tårarna och så säger han: Jag får så ont i mitt hjärta om du inte sover med mig.
Hur kall är jag då som inte orkar bry mig.. Jag kokar av ilska och längtar bara efter att få sätta mig med mitt te och min bulle.

Svindyra kallingar

Gjorde mig till i går. Var en riktigt modern morsa och mms:ade (videosamtal gick inte fram..)över bilder på ett par jeans som jag trodde att 16-åringen skulle kunna tänka sig. Och jo, de var snygga. KÖP. Men vilken storlekt då? En 16-åring är ju som bekant inte världens mest initiativrika varelse. Att kolla storleken i sina byxor är OFANTLIGT jobbigt. Men vi enades till slut om en storlek. Billiga jeans på Lager 157, inget tjfaffs i butiken, inga sura miner. En dröm för en tonårsmorsa.
Väl hemma så var ju byxorna megastora. Ja, vad trodde jag - att det skulle gå så lätt?
For därför vi efter jobbet i dag - MED 16-åringen i släptåg. Sådär pigg på tilltaget. Och givetvis fanns inte byxorna i mindre storlek - inga andra passande heller för den delen.
Så där stod vi med ett tillgodokvitto och inga byxor.
Så det blev några kalsonger istället. Jättedyra.
Ja, så går det till när ett par apbilliga jeans blir till svindyra kallingar.

Kräftskivan krävde en rakning

Jo, det är sant. Kräftskivan i går lämnade sina spår. Likt en urartad tonårsfest. Pappa J rakades på huvudet av maken och S. Och han blev så fin. Han var dessutom helt med på noterna och sade sig äntligen ha förverkligat en dröm han närt i flera år. Han hade intalat sig att han behövde byta glasögon innan han skred till verket. Men det behövdes inte alls. Det enda som krävdes var några kräftor och ett häfte med lite fåniga sånger!!!

Ensam mamma söker...

Såg några glimtar av programmet om ensamma mammor som söker..en man, en pappa till barnen...
Gudars, jag förstår inte hur man vill utsätta sina barn för något dylikt. En av tjejerna verkade ju dessutom riktigt vettig.
Tack och lov att man inte ens behöver överväga att ta plats i ett sånt här program. Jag skulle aldrig orka vända ut och in på mig själv på det sättet. Och dessutom inför publik - som likt mig kan dissa hela idén och idiotförklara alla inblandade på ett ögonblick...