Min pappa

Han är en fantastisk människa, min pappa. Jag kom att tänka på honom i dag när jag fortsatte min hjärnas irrfärder när det gäller tankar om tid och tankar om att man ta mig fan måste ta ansvar för att man är lycklig i livet.
Min pappa är lycklig, tror jag.

Han har alltid varit full av drömmar. Inte så att han har förverkligat dem alla. Men drömmarna har varit viktiga i hans liv. Han blir 71 i år. Han har just skaffat sig en utbildning som inte många i yrkesverksam ålder skulle orka ge sig på. När han gick i pension startade han det där företaget som han drömt om hela livet och det går bättre än han kunnat hoppas. Han har bestigit några bergstoppar, han har kört motorcykel så mycket han velat och förra året köpte han sin drömhoj. Han orienterar och han är hela tiden på väg. Jag vet att han när en dröm om att åka till Australien och leta opaler - men han får inte med sig mamma så det kanske aldrig blir av.

Men hela sitt liv har han levt med föresatsen att allt man vill kan man. Bara man har målet klart för sig.

Jag vill vara som han. Det enda jag förebrår honom är att han träffar mig för lite. Jag vill ha mer av honom!!!!