Nyfrissad ung herre

Lilleman har fått lite fason på frisyren igen. Maken har klippt alla barnen under alla år (De stora började gå till frissan först i tonåren) och så även denna gång.

Men det är alltid ett jäkla ståhej när det ska göras. Godis ska fram, och film och gott humör...

Sen börjar kliet och ajjandet och ojjandet. För det mesta går det bra. Men ibland slinter det...

Hoppsan. Den här gången blev det ett jack på ena sidan skulten när maskinen hamnade för lågt- vi har redan vant oss men undras vad fröknarna på dagis ska tro???? Vågar man släppa iväg en sån här unge utan att vi åker dit för förargelseväckande beteende?

Konsten att få med sig en tonåring

Lär mig! Jag kan inte!
Just nu står killarna och grillar. Ja, det ser ju fint ut. Le, sade jag åt dem när jag tog bilden.
"Det är bara för att du ska kunna lägga ut den på bloggen och skryta med att vi hjälper till." Sade den ene. Och den andre: "Du kränker min integritet om du lägger ut en sån bild."
Jag lägger ut bilden ändå och konstaterar att de hjälper till med maten av en enda orsak: De är skithungriga och har bråttom iväg!

Min älskade soldyrkare

Vår hund är en äkta lejonhund. Hon kan ligga och steka i solen i timmar. I dag skiner den och hon vill inget hellre än ut och lapa i solstolen. Blir det inget regn i dag misstänker jag att hon stannar där till dess vi ropar in henne.

Lite upphöjd och med totalkontroll över vem som kommer och går på uppfarten så sköter hon sitt jobb med bravur - även från en solstol.

Fotbollsproffset del ll

Jaha. Så var det då dags för fotbollsskola igen.
Hämtade Lilleman på dagis i flygande fläng. Skynda, skynda. Ungen var helt döskitig. Men var tvungen att ta honom direkt från sandlådan till bilen och han såg ut som om han hade MÅLAT sig med koskit i ansiktet. På vägen till fotbollen frågade jag om han längtade. "JAAA", sade han. "Vi fikar väl i dag också?" Ridå... Det är ju inte riktigt därför vi går dit. Inte bara därför iallafall.
Hur som helst, han klarade sig utan fika och sprang sig trött på planen. Själv gick jag på föräldramöte i fotbollsföreningen. Och JAG fick fika. Men det vågade jag inte berätta för Lilleman.

Softa i trädgården

Jag har alltid önskat mig en hängmatta. När farmor fyllde 60 år fick hon en i födelsedagspresent. Det är det närmaste jag har kommit. Jag har liksom aldrig haft några bra träd att fästa en hängmatta i och alla andra modeller på marknaden har sett ut som monster. Tills nu. Visst är den fin, den lilla hängmattan från Ellos.
Jag tror att den och de små kafémöblerna från rusta kommer att göra sig alldeles ypperligt på den nya altanen... Kämpa på älskade make - nu kliar det i fingrarna på en som vill piffa till det lite...

Sommarkänsla

Köpte lite blommor i dag. Penséer. För trots att vädret varit förföriskt de senaste dagarna så vet vi ju vad som händer med de kära pelargonierna en kulen frostnatt. Vågar inte chansa ännu. Men penséerna gör ändå sitt jobb - nu känns det som om sommaren är påväg!

Annat från dagen: Den första tvätten hängdes ut! Jag älskar doften!!!!

Grävandet fortsätter

Och stenarna som kommer i vår väg blir bara större, och stÖRRe och STöRRE. Maken och storkillarna har gjort en fantastisk insats i dag. Men nu börjar maken fundera lite över vad som gömmer sig ännu längre ner när vi ska gräva för att kunna gjuta plintarna.
Men vi skiter i att oroa oss över det nu. Just nu är det muskler som gäller!

Dagens tre

Det var länge sedan sist.
Ibland glömmer jag bort att fokusera på de där ljuspunkterna i livet. Jag har varit så vansinnigt trött den senaste tiden att jag inte orkat leta efter livets goda.

I dag är det inte svårt:

Frukost i solen. Finns det något härligare? Lite kallt om kinden men så ljuvligt. Kommer ihåg när storkillarna var små och vännerna från England och Belgien ville leka svenska och fika ute om våren. De började redan i februari och trodde att det skulle vara så. Och jag mitt fån bara skrattade åt dem och höll på att frysa rumpan av mig. I dag sken solen och det var NÄSTAN varmt ute.

Nya solbrillor. Fick ett par nya solglasögon med styrka i för ett tag sedan. Köpte ju glasögon på billighetsaffär i vintras och två gånger på raken levererades de med krackelerat glas. Så det blev glasögon gratis som plåster på såren. Jättebra -men eftersom jag för det mesta bär linser så ville jag ju ha ett par utan styrka i också. Spanade i Paris men hittade dem på Synsam här hemma. Det är nästan så att jag blir riktigt snygg i dem!

Sönerna. Visst är det så. Ibland står de inte med på min lista. Men för det mesta så bidrar de till att jag mår bra. Efter en sån mysdag som i dag är det svårt att inte ta med dem.

Grattis 16-åring

Vi hatar egentligen när killarna sitter vid sina datorer och tiden bara rusar iväg. Men när det blev till att köpa present till 16-åringen så blev det trots allt en sprillans ny laptop. Snacka om lycka! Han fyller egentligen på tisdag men vi passade på att fira ikväll när alla var hemma. När jag tittar på storkillarna nuförtiden känns det så märkligt - för jag minns precis hur livet var i den åldern. Vad jag tänkte, vad som var viktigt, vad som gjorde mig glad och vad som gjorde mig ledsen. Trots att ett helt liv passerat sedan dess.

Barnarbete och sommardrömmar

Vi gräver och gräver och gräver. Och hela trädgården ser ut som en krigsskådeplats. Platsen där altanen ska växa fram blir slätare och slätare. Men givetvis har vi stött på berg. Diskuterade möjligheterna att spränga bort det. Då blev det fart på en av storkillarna som slog itu bergsknallen och sen baxade maken och storkillarna bort stenbumlingen. Impressed!

Vitsippan ute i backarna...

Äntligen börjar vår vitsippeäng att blomma! Det brukar vara alldeles översållat med blommor nere vid Lillemans lekplats i trädgården vid den här tiden. Alldeles ljuvlig. När så fåglarna kvittrar och solen dessutom skiner så är det bara alldeles perfekt.
Imorses sken solen så förföriskt att vi dukade bricka och intog frukost ute i trädgården. Iförda morgonrockar och viljor av stål njöt vi av värmen trots att vårt skinn blev alldeles iskallt. Ibland får man bjuda till lite - och den där första utefrukosten är alldeles speciell.

Ibland undrar jag...

Just hemma hos oss har alla galningar samlats. Ja, ibland känns det verkligen så.
Vid Lillemans urpremiär som fotbollsspelare samlades hela familjen. Och eftersom det drog ut på tiden något enades vi om att åka iväg och äta kvällsmat ute på restaurang. Visst, allt väl så långt. Men ni tror inte mig om jag säger att vi körde runt i en halvtimma (!!!!det är sant!!!!) och blev alldeles skogstokiga på varandra innan vi fick mat. Alla hade åsikter om varenda hak i stan. Ni skulle hört ljudnivån i bilen...
Till slut tog maken beslut och vi vallades in på en jättemysig krog med levande ljus på dass och stenugnsbakad pizza. Vi skrämde kanske bort några gäster med våra högljudda diskussioner och det tog en stund att välja mat men till slut lugnade även tokiga familjen ner sig och fick en mysig kväll ihop.

Våga vägra utvecklingssamtal

Ja, jag har tre söner. Förlåt.
Ja, de har alltid varit rätt busiga. Förlåt.
Ja, de är fulla i fan allihop. Förlåt.
Ja, de går sin egen väg. Förlåt.
Ja, de har en jäkla massa humor och skrattar och pratar mycket. FÖRLÅT.

Jag tror mig om att maken och jag har uppfostat tre rätt kreativa, smarta, roliga, självständiga ungar.
Men på dagis och i skolan får vi g- i betyg.
Det har alltid varit så. Jag vet inte hur många (förbannade) utvecklingssamtal jag varit på under åren. Och alltid samma visa:
Sitter inte still. Lyssnar inte när läraren ryter till. Leker pajas. Pratar för mycket.

Bla, bla, bla, bla.

Så nu ska jag tänka över hur vi ska göra för att få fason på den här tredje ungen. Och återkomma i ärendet.

Hoppa och skit.
Jag älskar mina ungar och tycker att de är helt fantastiska.
Men jag kanske får fundera över vad det är hos mig som gör att de har så svårt för auktoriteter och för att sitta stilla...

Eller så skiter jag i att fundera över det och låter dem vara som de är.

Fotbollsfrun och jag

Käre kollegan firade i går kväll. Hans hundrade inlägg på bloggen blev en hyllning till favoritbloggarna. Min besöker han av ren nyfikenhet. De andra för att de är så jävla bra. Fan.

Fotbollsfrun fanns med på listan. En av mina absoluta favoriter. Hon är beroendeframkallande om man gillar hennes humor. Har ni missat henne? Detär inte för sent att läsa ikapp.

Annars? Var på utvecklingssamtal för Lilleman ikväll. Hur ska han klara sig igenom livet? Och hur ska jag överleva som mamma? God hilfe! Ska bara se till några maskiner tvätt och lite disk så återkommer jag till ämnet.

Fotbollsproffset sover

Lilleman ska bli fotbollsproffs. Karriären tar sin början på torsdag klockan 17.30.

Vilket lag ska vi möta? frågade han, som aldrig spelat fotboll förut.
Kommer Erfsborg (läs Elfsborg)? undrade han vidare.
Jag brukar vinna fotbollstävlingar, deklarerade han sedan.

Och flinade stort och dubbelkollade flera gånger att han verkligen ska få börja sparka boll.
Han somnade med ett leende på läpparna. De sista orden var: Det är inte sant, jag ska börja fotboll.

På torsdag alltså. Inskrivning i Kronängs IF. Glöm inte att det var här ni hörde talas om honom första gången.

Jag är KÄÄÄR!

Jag förälskade mig i helgen. Första bekantskapen gjordes för snart tio år sedan. Då blev det en snabbis. Nu känns det som om vi har en djupare relation att arbeta vidare på.
Min nya stora kärlek är PARIS! Jag vill dit till helgen igen.
Vi drack kaffe, vin, pastis, åt pajer, crepes och brylépudding. Vi strosade, tittade på sevärdheter, gjorde oss till inför kameran och shoppade. Vi var till och med på Lido och såg en massa bara bröst (...).

JUST NU: SOLEN SKINER PÅ OSS

Nu är det vår! I morses när vi vaknade var bilarna täckta av snö igen. Vi undrade om den lede var sur på oss för nån gammal synd eller så.

Men nu är våren här. Solen skiner, det är varmt (med viss modifikation...) och det finns hopp om livet.

Ute på studsmattan leker grannpojkarna ta fatt och kvittrar ikapp med fåglarna.

Livet är gött.