Som fisken i vattnet

I dag började simningen för lilleman igen. Fortsättningskursen fisken som lockade en massa badsugna ungar. Han är helt otrolig i vattnet. Flyter, simmar, dyker, sparkar.... I dag fick jag vara med. Nästa vecka och resten av hösten är föräldrar portade. Buhu.

Minns när äldsta sonen som sjuåring ringde mig på jobbet och frågade om han fick gå med en kompis till simhallen (gränsen för vuxenfritt var 7 år). Jag tvekade såklart och frågade "Tror du att du klarar det?" Och vad fick jag till svar? "Mamma, det är nog du som inte klarar det."
Hoppsan, det var insiktsfullt.

Den där jäkla naveln måste klippas gång på gång. Och har man skaffat sig tre barn så känns det som om det aldrig tar slut.

Fem minuter som gör skillnad

Att komma iväg i tid har aldrig varit min bästa gren. Jag har tränat hela livet och blir väl bättre och bättre... Men... På morgnarna har jag ett helsike att få till det. Med hund och katt och barn och frukost och mig själv. Är jag fem minuter sen ut i bilen så blir jag ännu mer försenad resten av vägen till fritids och jobbet. För på nåt sätt så kommer alla andra samtidigt. I den här kön satt jag alldeles för många minuter i morses. Jag vet bättre sätt att använda tiden. Så nästa vecka - skärpning anbefalles!