De är rätt många, de där magiska ögonblicken. Men det är så lätt att de försvinner och bara blir en självklar del i en stor grå massa. Livet måste levas långsamt för att kunna njutas. Tack och lov har jag min kamera som fryser vissa ögonblick som jag kan njuta av igen, och igen och igen.Här är fiskmackemonstret. En vanlig augustimorgon. Mitt i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar