Jag har liksom inget tålamod. Fyraåringen har basunerat ut sitt ogillande om att få sova själv i snart en timme.
Jag blir galen.
Ibland så hulkar han lite och torkar tårarna och så säger han: Jag får så ont i mitt hjärta om du inte sover med mig.
Hur kall är jag då som inte orkar bry mig.. Jag kokar av ilska och längtar bara efter att få sätta mig med mitt te och min bulle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar