Usch och fy. I dag var jag i tinget. 16-åringen var kallad dit för att höras om skadeståndskraven för den stulna mopeden. Men vi vägrade att låta honom gå dit och ringde och sade att en målsman kommer i stället.
Kände mig ensam och liten och ynklig och ANKLAGAD. Rösten stockade sig, jag blandade ihop årtal och hjärtat höll på att hoppa ur bröstet på mig.
Det slutade med att jag fick några hundralappar i handen och fick traska ut innan målet var avklarat. Jag vet i nuläget inte hur det gick - men det verkar inte som om vi får ett öre. Killen åtalades för olovligt brukande och kunde inte bindas till stölden och hans advokat var torr och tjurig och ville inte gå med på nåt. Tror jag. För jag fattade inte ens hälften av vad som sades där inne i rättssalen. Snacka om fikonspråk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar