Tiden går så fort. Här låg lilleman i magen och vi visste ingenting om honom. Jag hade foglossningar och så ont så jag nästan hellre ville dö. Samtidigt mådde jag som en prinsessa!
I dag är jag lite smalare, lite mörkare och lite äldre.
Nu ska jag upp och dricka te med storkillarna.
Jag är på och skäller och ryar på dem om att de ska gå ifrån sina datorer och så sitter jag här själv som värsta addicten... Skärpning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar