I dag har jag varit virrig. Och okoncentrerad. Och fnittrig.
Det har varit en bra dag. En sån där som kanske inte etsar sig fast i minnet, men som ändå sällar sig till en helhet som påminner mig om att det är gott att leva.
Har njutit av jobbet, av mina barn, av lunch med M, av ett samtal med mamma.
Och allra mest: Av min älskades röst. Från Kuala Lumpur. Snart är han hemma igen. Jag längtar så. Var tvungen att gå in i fotoarkivet för att titta på honom. Ibland minns jag knappt hur han ser ut. Jag minns bara vem han är.
Här ligger han och latar sig. Poolen är på sjätte våningen på hans hotell. (Men mestadels jobbar han. Enligt rapporterna hem så blir det nästan dygnet runt jobb. Men ska vi tro honom - med Kuala Lumpur för fötterna vem skulle jobba då???)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar