Ljuskransen framme

I kväll har vi varit ute och firat av en kollega som slutar på fredag. Han var den som anställde mig en gång i tidernas begynnelse så det kändes viktigt att vara med. Jag har liksom följt honom i alla år.

Därför (skönt att ha nåt att skylla på !!!!) blev det ingenting julat här i kväll heller. Jag kommer aldrig längre än till tvättkorgen och diskbänken. Det händer nåt magiskt där. Som guldbyxorna - det tar aldrig slut.

Men nu kom jag på tricket. Plockade fram min krans som jag prydde med enljusslinga för en massa år sedan och ställde den på skänken i matsalen. Och voila: Lite julstämning infann sig direkt. I morgon ska jag nog köpa lite doftljus med jullukt, det borde väl finnas typ kanel och pepparkaka. Då behövs det inte så mycket mer sen!

Han är en lycklig man

För en vecka sedan firade vi givetvis Lucia på dagis. Upp i ottan. Koka kaffe åt ett helt regemente, få sonen att funka trots den tidiga timmen, slå in presenter till fröknarna och så iväg. I år gick påklädningen lätt. Lilleman var överlycklig över pepparkakshatten som maken gjort (den har minst tio år på nacken och tillverkades när en av storkillarna var pepparkaksgubbe som liten). Inget bråk alls den här morgonen alltså (minns med ångest förra lusse då Lilleman ville vara spiderman och hans elaka mor tvingade på honom tomtekläder).

De sjöng fantastiskt bra och stolta föräldrars ögon tårades och medföljande publik höll god min trots att ungarna i stort sett skrek rakt ut! Ja, det är ett riktigt spektakel det där lussefirandet. Vid det här laget kan jag räkna in MÅÅÅÅNGA lussemornar. Undras om det blir guldstjärna i himlen för det???

Lilleman har slutat pussas

Min lille älskling har alltid gillat att pussas. Storkillarna också. Vi har alltid pussats och kramats mycket i den här familjen.
Men nu har lilleman satt stopp. Han gillar inte pussar längre. Det är så kladdigt och är inte gott.
Buhu. Vem vill pussas med mig? Jag ÄLSKAR att pussas!

Fem dagar kvar

Fem dagar kvar till julafton.
Vi har inte städat.
Vi har inte handlat.
Vi har inte köpt gran.
Vi har inte köpt julklappar.
Vi har inte fixat sovplatser.
Vi har inte pyntat.
Vi har inte lagat mat.
.
.
.
.
.
Vi har bjudit in en massa gäster.
Vi har skrivit en lista på vad vi ska ha på julbordet.
Vi har ringt runt och fördelat lite matuppgifter.
Vi har bestämt i vilka rum vem ska sova.

Halleluja. Bara resten kvar.
Pust.

Blood diamond

En otroligt gripande film. Jag kunde bitvis knappt andas - grät och fick inte luft.Verkligheten är för jävlig.

På warnerbros sida står att läsa:

EN FÖRE DETTA LEGOSOLDAT, NUMERA SMUGGLARE (Leonardo DiCaprio) och en fiskare från folkgruppen Mende (Djimon Hounsou) träffas år 1999 i Sierra Leone, mitt under brinnande inbördeskrig. De båda männen tar sig an två nästintill omöjliga uppdrag: För det första att hitta en mycket ovanlig rosa diamant värd ofattbart mycket pengar och för det andra att rädda fiskarens son från ett liv som barnsoldat. Sonen har fastnat hos de brutala rebellstyrkorna som skövlar landet och hemsöker det vackra men sargade landskapet med en våg av tortyr och blodspillan. Med denna angelägna och spännande berättelse om två människors olika öden har regissören Edward Zwick (Glory, The Last Samurai) skapat ett modernt, episkt drama som dröjer sig kvar i minnet.

Skålat i bubbelvin

Min make är en fantastisk man. I dag när jag kom hem bjöds det på bubbelvin, fyra rosor och en berlock till mitt armband. Allt för att fira mitt nya jobb. "Jag ville att du skulle minnas det här" sade han. Och jag blev alldeles gråtfärdig och kände så starkt att jag har människor omkring mig som bryr sig.

Nu är båda sönerna ute. En är på kåren, en på stan.
I morgon är det fullt ös.
Lilleman på kalas, maken och jag ska hjälpa vänner att flytta och på kvällen är det julbord.
Kompisar hjälper till att skjutsa lilleman och andra tar över på eftermiddagen.
Vad vore man utan sitt nätverk?
Förlorad.

Nytt vardagsrum...

Kollade in en massa fina möbler i dag. Hade vi handlat hade vi blivit ruinerade.
Så vi åkte hem och möblerade om! Det blev bra mycket billigare!!! Ha, ha!

I´m singing in the rain...

Ja, faktiskt. Tog förra veckan steget och taget i kragen och signade mig i en gospelkör här i stan. Det var såååå roligt.
Äntligen är jag igång igen. Hörde mig själv presentera mig med att jag sjungit i kör nästan hela livet, med ett litet avbrott på... närmare tio år... Vart tar tiden vägen????

Såg just att jag faktiskt berättat detta tidigare. Men vad f-n. Det roliga tål att upprepas - det tråkiga att glömmas bort.

Marmoreringens tid är förbi

Snart är de marmorerade garderoberna i hallen ett minne blott. Hade dygnet haft fler timmar så hade de varit klara nu. Men det får bli en sista strykning nästa helg.

Drömmen är en genomtänkt garderobsvägg med skjutdörrar. Verkligheten: Vitrollade dörrar med spegelramar från en svunnen tid. Men vad sjutton, det duger och blev jättefint mot hur det såg ut förut....

Ska nu bara övertala maken att måla resten av väggarna vita också... Tänkt att man aldrig är riktigt nöjd. Det är helt sjukt otacksamt.

jul i vårt hus

Lite adventsstämning blev det allt här i helgen. Några nya ljuskällor att glädjas över i mörkret. Just nu är det bara regn och rusk. Den vita snön, som ju faktsikt lättade upp lite, är som försvunnen.

Fick på vinterdäcken i morses. Så nu kör jag säkert - åtminstone så säkert att jag slipper böter för att jag inte följer lagen om vinterdäck. Körde för övrigt på en parkerad bil förra helgen när halkan slog till. Jag hade sån tur. Det blev en buckla på vår bil - men den andra klarade sig helt... Tur som en tok.