För en vecka sedan firade vi givetvis Lucia på dagis. Upp i ottan. Koka kaffe åt ett helt regemente, få sonen att funka trots den tidiga timmen, slå in presenter till fröknarna och så iväg. I år gick påklädningen lätt. Lilleman var överlycklig över pepparkakshatten som maken gjort (den har minst tio år på nacken och tillverkades när en av storkillarna var pepparkaksgubbe som liten). Inget bråk alls den här morgonen alltså (minns med ångest förra lusse då Lilleman ville vara spiderman och hans elaka mor tvingade på honom tomtekläder).De sjöng fantastiskt bra och stolta föräldrars ögon tårades och medföljande publik höll god min trots att ungarna i stort sett skrek rakt ut! Ja, det är ett riktigt spektakel det där lussefirandet. Vid det här laget kan jag räkna in MÅÅÅÅNGA lussemornar. Undras om det blir guldstjärna i himlen för det???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar