Firade vår 17-åring i dag. Blir alldeles varm och nostalgisk. Minns hur det var den där natten när vi åkte iväg till KK. Vattnet hade gått. Ungen låg i säte och jag ville inget annat än att föda normalt. Fullt pådrag i korridorerna. Nio cm öppen när vi kom fram. En besviken läkarkandidat som tyckte att förlossningen gick alldeles för lätt. Och till slut en liten bebis som såg ut som en groda med alldeles lila bakdel.17 år sedan??? Jag kan inte förstå vart livet tar vägen. Är det nån som snor mina timmar, mina dagar mina år?
1 kommentar:
Nä, han fyller väl nio??? Eller???
Skämt åsido, krama stora killen från oss alla.
Skicka en kommentar