Ja, jag har tre söner. Förlåt.
Ja, de har alltid varit rätt busiga. Förlåt.
Ja, de är fulla i fan allihop. Förlåt.
Ja, de går sin egen väg. Förlåt.
Ja, de har en jäkla massa humor och skrattar och pratar mycket. FÖRLÅT.
Jag tror mig om att maken och jag har uppfostat tre rätt kreativa, smarta, roliga, självständiga ungar.
Men på dagis och i skolan får vi g- i betyg.
Det har alltid varit så. Jag vet inte hur många (förbannade) utvecklingssamtal jag varit på under åren. Och alltid samma visa:
Sitter inte still. Lyssnar inte när läraren ryter till. Leker pajas. Pratar för mycket.
Bla, bla, bla, bla.
Så nu ska jag tänka över hur vi ska göra för att få fason på den här tredje ungen. Och återkomma i ärendet.
Hoppa och skit.
Jag älskar mina ungar och tycker att de är helt fantastiska.
Men jag kanske får fundera över vad det är hos mig som gör att de har så svårt för auktoriteter och för att sitta stilla...
Eller så skiter jag i att fundera över det och låter dem vara som de är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
För bövelen, låt dem vara som de är!!
Vem har inte svårt för auktoriteter och allvarligt talat -om en lärare skulle ha fortbildning upplagd på samma sätt som de flesta lektioner i skolan är, skulle nog de flesta somna eller gå hem... Borde inte lärare anpassa sig efter eleverna istället för tvärtom? Det finns visst något som heter individanpassad undervisning, har jag hört i alla fall.
Skicka en kommentar